Simone

När jag tänker på kvinnan vet jag att hon är ensam med barnet. Det finns ingen far till barnet, och min fantasi kommer fram till många olika anledningar. Hon kan ha utsatts för en gängvåldtäkt, mannen kan ha dött, hon kan ha legat med många alldeles frivilligt och okända eller kända personer som hon inte…

Read more

Det slutna rummets fortsättning #2

Det slutna rummets faktiska förankring? Vänligen upphäv din fantasis begränsning. Det finns ingen logik här, som kan ansluta sig till en verklig värld, eller så är det verkligare än någon konkret värld. Både och. Alltid både och. Det finns en befrielse i att skriva fram en värld där allting är möjligt. Skrivandets privilegium. Det ska…

Read more

Kvinnan och barnet

I ett av rummen finns en kvinna med ett barn. Jag ser bara den stillbilden, tystnad. Det är en tavla, målad i olja, med mjuka övergångar mellan linjerna. Kvinnan bär en grön tröja, och det mjuka i penseldragen ger mig känslan av att det är en stickad tröja, ylle, varmt. Konstnären har placerat henne i…

Read more

Det slutna rummet (origin story)

Det slutna rummet. Jag ska beskriva den här platsen. Om våra medvetanden skulle ha formen av ett hus, ett palats, ett valv med rum efter rum efter rum av allting du sett, känt, lärt dig, glömt, tänkt, fantiserat, upplevt. Till exempel. Så finns det ett slutet rum allra längst in, allra längst bort (alltid samtidigt)…

Read more

Det slutna rummet och en daglig praktik

Det slutna rummet. Hur jag vill befinna mig där igen. Jag kan höra elden genom väggen där jag sitter, hur den rasar i kakelugnen i mitt sovrum. Jag fryser om fötterna, jag har inte lyckats hålla fokus på elden idag. Jag sorterar och rumsterar, fylle i kolumner men drar mig för den vita sidan. Av…

Read more