Kanske har jag fortfarande ingenting att säga. Jag väntar på ett brev. Jag väntar på ett tilltal. Jag tror att jag har väntat hela mitt liv på ett tilltal, och att höra någon säga mitt namn. Mitt namn i den andres mun. Att det på något sätt ska ersätta dopet, som ett erkännande av befinnandet…
Read more
Inne i tavlan står dörren på glänt. Simone har lämnat den öppen, som om hon bjuder oss att komma längre in, till områden av tavlan som vi inte rättmätigen har tillgång till. Vi rör oss mot glipan, blickar in i mörkret på andra sidan. Skuggorna bor därinne, och det är dit hon har dragit sig…
Read more
Jag tänker på tavlan. Att Simone just nu lämnat den, att rummet är tomt. Att det ekar därinne. Sängen är obäddad. På nattygsbordet utbrunna ljus. Utanför faller snön och är sina egna stjärnor. På golvet trasmattan som korvat sig och hamnat på sniskan. Någonting har hänt här, men nu är scenen tom. På en liten…
Read more
Jag ser månen bakom tallenoch sen vet jag inte hur jag ska fortsättaDet är alltid lika högtidligtoch kanske kan detfå räcka så Jag skulle fråga: vad menar dumed högtidlig?Jag skulle svara:Kan jag få vara ledig nu?
Read more
nu ska vi skrivapoesioch skapa det genomatt bryta radernabryta våra tankarbryta vår förutbestämdatro på var vi ska vilamed ordenvar vi ska ta en pausskapa en rytmandas utoch jag försöker mendet vill sig intealls och flödet, jo, flödetkapas men i flödetfinns ingen andningspausoch jag går vilsei orden, papperet tar slutjag går vilse i ordens skogjag måste…
Read more
Så många ord som Strömmat genom mig Jag är en bärare avBerättelserOm och om berättar vi oss självaGenom allt vi ser och gör och hör och sägerDet är färgerEtt virvlande, färgande, bärgandeAtt leva och lyssna och stanna
Read more
orden surrar i kaosdet är ett bekant landskapjag har varit här förrtick tack tackoch hjärtat fortsätteratt slå
Read more
Simone har vänt sig mot mig, betraktaren. Med ansiktet rakt utåt, tar hon plats i dess fokus och kräver ett ansikte. Simone stirrar på mig, och hennes ansiktsdrag börjar ta form. Jag höjer penseln, jag målar fram dem. Hennes drag är allvarliga, bekymrade. Mellan ögonbrynen syns en tydlig linje, inte i mitten utan lite vid…
Read more
Simone vankar av och an i rummet. Barnet sover. Barnet är tryggt. Det är ingen fara med barnet men Simone vankar av och an, tittar ut genom fönstret, tittar ned på det blanka papperet. Hon vankar av och an och penseldragen blir än mer suddiga. Hennes rörelser är hackiga, bilden följer inte med i rörelserna….
Read more
Jag skulle ju inte hamna här, i känslan av att inte bli färdig, vara förberedd nog, allting på plats. Länge trodde jag ju att allt var lugnt. För lugnt, visade det sig, och jag hade återigen glömt att prioritera, visualisera tillräckligt lång tid i förväg. Och saker kommer emellan, som har klätt sig i en…
Read more