Min kropp. Tänderna, knät. Tyngden jag bär på, tröttheten. Alltings upprepning. Tristess kilar in sig mellan tanden och tandköttet, gräver sig djupt in. Lederna stelnar. Smärtan som en hemtam hund. Jag står ut med den, försöker hålla den i koppel. Försöker tygla föraktet för hundskallet – det är ju bara jag, min kropp, en rörelse….
Read more
Det kan inte vara hur många lager som helst, men jag finner att varje tavla har målats ovanpå den föregående. Den tomma tavlan jag själv klev in i, har lämnat en vag relief i den nya, som målats slarvigare. Simone är tillbaka, liksom barnet, som har växt, blivit äldre. Barnet är naket, och kan uppenbarligen…
Read more
I helgen kände jag att jag överlevt vintern. Att det äntligen vänt och jag behöver inte hålla andan längre i väntan på ljuset. Jag kunde ställa mig på bron i nattlinne och med bara fötter och begrunda solljuset över snön, bländande vitt, och veta att jag klarar det nu, oavsett om det kommer mer snö….
Read more
Kanske har jag fortfarande ingenting att säga. Jag väntar på ett brev. Jag väntar på ett tilltal. Jag tror att jag har väntat hela mitt liv på ett tilltal, och att höra någon säga mitt namn. Mitt namn i den andres mun. Att det på något sätt ska ersätta dopet, som ett erkännande av befinnandet…
Read more
Inne i tavlan står dörren på glänt. Simone har lämnat den öppen, som om hon bjuder oss att komma längre in, till områden av tavlan som vi inte rättmätigen har tillgång till. Vi rör oss mot glipan, blickar in i mörkret på andra sidan. Skuggorna bor därinne, och det är dit hon har dragit sig…
Read more
Jag tänker på tavlan. Att Simone just nu lämnat den, att rummet är tomt. Att det ekar därinne. Sängen är obäddad. På nattygsbordet utbrunna ljus. Utanför faller snön och är sina egna stjärnor. På golvet trasmattan som korvat sig och hamnat på sniskan. Någonting har hänt här, men nu är scenen tom. På en liten…
Read more
Jag ser månen bakom tallenoch sen vet jag inte hur jag ska fortsättaDet är alltid lika högtidligtoch kanske kan detfå räcka så Jag skulle fråga: vad menar dumed högtidlig?Jag skulle svara:Kan jag få vara ledig nu?
Read more
nu ska vi skrivapoesioch skapa det genomatt bryta radernabryta våra tankarbryta vår förutbestämdatro på var vi ska vilamed ordenvar vi ska ta en pausskapa en rytmandas utoch jag försöker mendet vill sig intealls och flödet, jo, flödetkapas men i flödetfinns ingen andningspausoch jag går vilsei orden, papperet tar slutjag går vilse i ordens skogjag måste…
Read more
Så många ord som Strömmat genom mig Jag är en bärare avBerättelserOm och om berättar vi oss självaGenom allt vi ser och gör och hör och sägerDet är färgerEtt virvlande, färgande, bärgandeAtt leva och lyssna och stanna
Read more
orden surrar i kaosdet är ett bekant landskapjag har varit här förrtick tack tackoch hjärtat fortsätteratt slå
Read more