kanske är du ingen främlingdet är jagsom främliggör digsom skjuter dig ifrån migmen du sägerdu säger att du behövde förskjutningennär jag inte längre –men jag vet inte om vi kan tala om subjekt härom agensingenting du eller jag – men även den meningenkänns som en lögnvad är det jag inte längre –vad är det du…
Read more
jag kan inte skriva till dig men jag vill skriva till någontill ett annat du, det ursprungliga duet, det icke föränderligachimären således, det ord jag letade förgäves igårmen jag vill också att chimären ska hållas av någons hand, en företrädare, en representantjag vet inte vem duet är lika lite som jag vet vem du ärvem…
Read more
i drömmen var du dumen också någon annannågon slags symbolen urbildvaknade i en dimmadimdrömkänslakanske en diffus känsla av skulddimljusmer så för barnetsom i drömmen varsom ett annat barnkanske mig självkanske handlar det inte alls om digoch har aldrig gjort detmen det kände varken du eller jag till hur ska man veta man bara fortsättertills man…
Read more
Åker tåg första gången på länge, sträckan upp till Umeå i vinter, vitt, vita grantoppar, vita kalhyggen. Susade in på parkeringen samtidigt som tåget kom in på perrongen, men hade några minuter till godo. Hälsades med namn och behövde inte visa min biljett, fick en kopp kaffe och komplimanger för mina glasögonbågar, en liten berättelse…
Read more
brev utan ordjag vet inte längrevilka vi varbara att det dog föralldeles för länge senjag har klätt av mig mitt livså många gångermen får ändå ingen styrselpå min garderobsyr nya kläder av samma gamla trasoroigenkännliga nu menfortfarande bara gamla trasor jag vill skala av mig kroppenoch börja om på nytt på nyttmen livet är ett…
Read more
Simone, jag skulle vilja få det till att du är en människa med ett odjur inom dig, och att odjuret kanske är barnet. Men att odjuret i all sin gräslighet också är älskligt, en form av yttersta mänsklighet, vi är alla sämre än vi tror. Odjuret kanske är barnet, och du vårdar det, det älskar…
Read more
Simone, jag hör dig knacka på glaset. Jag känner det innanför min panna. Snart går den sönder, om jag inte börjar skriva igen. Kanske är det också vad kroppen försöker säga mig, när kittlingarna i halsen tar över och tränger in, eller tränger ut as it were, kroppsvätskor och mat, i tårar och kräkningar. Men…
Read more
jag somnar i konstiga vinklarför att inte störa djuretdjurhjärtatmed sin tyngd och sin värmesom talar om att jag fortfarande finns
Read more
Dimma och blött. Blidnovember. Det finns ingenting november kan göra för att jag ska – jag vet inte vad det är jag begär om det är ett begär tomrum, hålrum – alla ord som redan sagts jag läste ett brev och började skratta, det är förmätet, naturligtvis jag ser bara sorgen, fortfarande alla brev som…
Read more
Jag har umgåtts med tankarna på att föra samman alla delar som är jag på en och samma plats i många år nu. Oftast känt: det går inte. Jag är en splittrad person, jag har olika sidor, viljor. Olika ansikten, rentav. Men så känns det ändå nu som att jag kommit till den punkten. Sammanförandets…
Read more