Fågelkvitter, faktiskt. Mitt i djupaste januari, mitt i skottningen, skyffel efter skyffel av tung men pudrande snö. Tillfredsställelsen i det, hela gården skottad, besvikelsen nästa morgon, två decimeter till. Det hör till, det är som det ska vara. Över dalen ett lilaaktigt och gult ljus, de allra lägsta registren, knappt skönjbara. Men kanske fåglarna hörde…
Read moreSom ett band av små blänkande speglar
Spegelneuroner. Bara ordet är en dikt i sig. Jag söker svaren på mina egna livsmönster, vad det är som gör att jag gör samma misstag om och om igen, vad jag kanske kan göra för att bryta det, eftersom det inte längre fyller någon funktion. Som det väl kanske gjort en gång, tänker jag. Att…
Read moreIngen rak berättelse
Det skapas ett sug i mig efter att göra konst, arbeta med material och form, med abstraktioner istället för ord som är så tydliga och inte går att komma ifrån – en slags värdslighet, en faktiskhet. I konsten arbetar man mer med rena känslor, hur något (för att citera Truitt* som jag läser och som…
Read moreDet slutna rummet och en daglig praktik
Det slutna rummet. Hur jag vill befinna mig där igen. Jag kan höra elden genom väggen där jag sitter, hur den rasar i kakelugnen i mitt sovrum. Jag fryser om fötterna, jag har inte lyckats hålla fokus på elden idag. Jag sorterar och rumsterar, fylle i kolumner men drar mig för den vita sidan. Av…
Read moreRitual
Att skriva in en ritual i det skrivna. Göra det till ett sigill, en önskning att uppfyllas. Att göra hela ens konstverk till ett sigill. Vilken del vet du inte, du som läser, men du är med och uppfyller den. Jag har gått igenom min dagbok, mina morgonsidor, sedan oktober. Markerat de saker som sticker…
Read moreSaknaden av det jag aldrig hade
Går över tröskeln och tårarna tränger fram. En flyktig tanke, en saknad. En trötthet. Ett tomrum, en återupptagen saknad – den fanns där redan innan. En påminnelse. Hans ord, som knivar. De vet inte hur djupt de tar och jag låtsas som att Men de tar. Både för vad de säger, och för vad de…
Read moreEtt mediokert manifest
Jag känner mig rastlös. Jag är i influensans sista stadie, där det värsta har släppt (åtminstone med hjälp av en ipren) och jag börjar känna att jag borde göra något nu, inte bara kan sitta still, ligga och läsa. Det är också kopplat till det här, till skrivandet, till vad jag vill och så länge…
Read moreDet finns inga facit
Varje gång jag får en andningspaus kommer jag tillbaka till detta. Att det är det här jag vill göra. Jag känner ilet någonstans inne i kroppen, det kliar, en idé formas, och sen upptäcker jag att jag redan har tänkt ut den här idén hundra gånger förut. Jag återvänder till den, gång på gång. Uppfinner…
Read more