Jorden delar sina tallar med mig

Det är som att jag först nu börjar känna att tiden är min. Den är lätt att spilla ändå, jag spiller den främst genom läsning, ett sanktionerat spillande. Den har fortfarande sina nycker och kan röra sig ryckigt och oförutsägbart. Men förut; den rann mig ur händerna eller föll aldrig ens som vatten i mina…

Read more

Adia, min Adia

Jag börjar där jag är. Is. Regn. Ett djupare mörker och vind här utanför. Författarinnan har läst mitt manus och säger att det är jävligt bra. Jag ska fortsätta skriva. Del ett, del två, check. Hon säger saker om det jag försöker göra som jag tror att jag kanske inte ens själv uttalat kan se….

Read more

Skyltande och skylande

Någon sa att jag visar mig förskräckligt öppen i detta poetiska projekt. Det är sant och inte sant. Jag har alltid dragits till att öppna mig, och jag kan inte alltid förklara varför. På ett sätt är det också ett skylande genom ord. Ett skylande och ett skyltande. Med det menar jag att när jag…

Read more

Det vackra i det fula

Det är en flock med kråkor. Jag tänker på hur när jag mår bra, att jag ser saker då. Himlar som är fina, fåglar i trädet, mönster i något som kanske snarare kallas fult. Jag har alltid dragits till det fula och trasiga, till det som inte är nåt, egentligen. Rester, lämningar, förfall. Hur jag…

Read more

Genom dimman till Zanzibar, våra drömmars land.

In i dimman, till sammanhanget igen, till människor och uppgifter och tänkande och produktivitet. Jag går i dimman i mörkret i gryningen i minus sjutton och befinner mig samtidigt i Tanzanias inland, bland män som får variga sår av myggbett men drömmer om Zanzibar, och muslimer som hånar de inföddas religion*. Jag vet inte vad…

Read more

Jag letar efter min ännu ofärdiga tavla

Jag letar efter något annat. I stillheten här, efter att ha kommit hem igen efter en resa, efter möten med vänner, konst, tankar, känslor. Jag letar efter något annat, men vad?Att vara resande. Att vara hemma. Att vara hemma i resandet. Men också något som händer i mötet med andra, med intryck, med konst. Att…

Read more

Poesi för lata dagar

Frukost med en vänLäsa på tågRosa badrock Syster och morSkratt i duschenVin till matenEn obortappad handdukKallbadÅnga från poolMassageHonung och saltSkratt i duschenLäsa i sällskapFingerfoodTröttmaBli hämtad vid tågetElda i eget hus

Read more

I solens mitt

Jag gick ner till viken, det var sol och ett skoterspår och ljuset var gult och starkt. Jag glimtade genom träden, tunga av snö, sagobokstung snö, jag glimtade silverskäror och människor som virvlade på isen, blankisen, havets spel. Jag gick i andras fotspår och tittade rakt fram, tittade inte på mamman och barnet som lät…

Read more

Jag hör inte

Inte hemma i världen eller kroppen. Inte hemma i den sociala kroppen. Jag saknar formulan. Varje möte lösgör mig i världen, för mig utanför min kropp men ändå fjättrad. Hemma är fortfarande de lätta kyssarna på min överarm, värmen, kokongen våra kroppar skapar. Så bryter smärtan genom. Alltid smärtan, tillbaka till mellanrummet. Ingenmansland. Jag ser…

Read more

Om jag inte tänkte

Jag sitter på tåget till Umeå. Det känns som längesen jag rörde mig bland människor, har isolerat mig hemma och endast hälsat på min mamma under julen, dessförinnan var jag sjuk ganska länge. Det har varit behagligt, och jag undrar om jag nu kommer att irritera mig på människorna, eller känna mig glad över dem….

Read more