lite är det som att jag har sovit och börjar vaknajag, den jag varit, jag är splittrad förståsnågra skärvor överlevde mendvalade sedan, gjorde sig i dvalanågra kom aldrig tillbakanågra vill jag inte ha, tackmen också bara att jag glömt att jag är en fri människainstängd i mitt eget huvudså många år, fortfarande förlamad, ja fortfarandefrån…
Read more
vill skriva men har ett motstånd, som vanligtblir också avbruten på grund av att word autokorrigerade min inledande gemen till versalså jag fick ägna eoner för att leta uppvar man stänger av deteoner –*man kan stanna upp i sitt flöde för mindrejag ser grå spökmaskar när jag tittar på en vit skärmde ska jag lära…
Read more
kanske är du ingen främlingdet är jagsom främliggör digsom skjuter dig ifrån migmen du sägerdu säger att du behövde förskjutningennär jag inte längre –men jag vet inte om vi kan tala om subjekt härom agensingenting du eller jag – men även den meningenkänns som en lögnvad är det jag inte längre –vad är det du…
Read more
jag kan inte skriva till dig men jag vill skriva till någontill ett annat du, det ursprungliga duet, det icke föränderligachimären således, det ord jag letade förgäves igårmen jag vill också att chimären ska hållas av någons hand, en företrädare, en representantjag vet inte vem duet är lika lite som jag vet vem du ärvem…
Read more
i drömmen var du dumen också någon annannågon slags symbolen urbildvaknade i en dimmadimdrömkänslakanske en diffus känsla av skulddimljusmer så för barnetsom i drömmen varsom ett annat barnkanske mig självkanske handlar det inte alls om digoch har aldrig gjort detmen det kände varken du eller jag till hur ska man veta man bara fortsättertills man…
Read more
Åker tåg första gången på länge, sträckan upp till Umeå i vinter, vitt, vita grantoppar, vita kalhyggen. Susade in på parkeringen samtidigt som tåget kom in på perrongen, men hade några minuter till godo. Hälsades med namn och behövde inte visa min biljett, fick en kopp kaffe och komplimanger för mina glasögonbågar, en liten berättelse…
Read more
brev utan ordjag vet inte längrevilka vi varbara att det dog föralldeles för länge senjag har klätt av mig mitt livså många gångermen får ändå ingen styrselpå min garderobsyr nya kläder av samma gamla trasoroigenkännliga nu menfortfarande bara gamla trasor jag vill skala av mig kroppenoch börja om på nytt på nyttmen livet är ett…
Read more
Simone, jag skulle vilja få det till att du är en människa med ett odjur inom dig, och att odjuret kanske är barnet. Men att odjuret i all sin gräslighet också är älskligt, en form av yttersta mänsklighet, vi är alla sämre än vi tror. Odjuret kanske är barnet, och du vårdar det, det älskar…
Read more
Simone, jag hör dig knacka på glaset. Jag känner det innanför min panna. Snart går den sönder, om jag inte börjar skriva igen. Kanske är det också vad kroppen försöker säga mig, när kittlingarna i halsen tar över och tränger in, eller tränger ut as it were, kroppsvätskor och mat, i tårar och kräkningar. Men…
Read more