Jag tänker på tavlan. Att Simone just nu lämnat den, att rummet är tomt. Att det ekar därinne. Sängen är obäddad. På nattygsbordet utbrunna ljus. Utanför faller snön och är sina egna stjärnor. På golvet trasmattan som korvat sig och hamnat på sniskan. Någonting har hänt här, men nu är scenen tom. På en liten…
Read more
Jag ser månen bakom tallenoch sen vet jag inte hur jag ska fortsättaDet är alltid lika högtidligtoch kanske kan detfå räcka så Jag skulle fråga: vad menar dumed högtidlig?Jag skulle svara:Kan jag få vara ledig nu?
Read more
nu ska vi skrivapoesioch skapa det genomatt bryta radernabryta våra tankarbryta vår förutbestämdatro på var vi ska vilamed ordenvar vi ska ta en pausskapa en rytmandas utoch jag försöker mendet vill sig intealls och flödet, jo, flödetkapas men i flödetfinns ingen andningspausoch jag går vilsei orden, papperet tar slutjag går vilse i ordens skogjag måste…
Read more
Så många ord som Strömmat genom mig Jag är en bärare avBerättelserOm och om berättar vi oss självaGenom allt vi ser och gör och hör och sägerDet är färgerEtt virvlande, färgande, bärgandeAtt leva och lyssna och stanna
Read more
orden surrar i kaosdet är ett bekant landskapjag har varit här förrtick tack tackoch hjärtat fortsätteratt slå
Read more
Simone har vänt sig mot mig, betraktaren. Med ansiktet rakt utåt, tar hon plats i dess fokus och kräver ett ansikte. Simone stirrar på mig, och hennes ansiktsdrag börjar ta form. Jag höjer penseln, jag målar fram dem. Hennes drag är allvarliga, bekymrade. Mellan ögonbrynen syns en tydlig linje, inte i mitten utan lite vid…
Read more
Simone vankar av och an i rummet. Barnet sover. Barnet är tryggt. Det är ingen fara med barnet men Simone vankar av och an, tittar ut genom fönstret, tittar ned på det blanka papperet. Hon vankar av och an och penseldragen blir än mer suddiga. Hennes rörelser är hackiga, bilden följer inte med i rörelserna….
Read more
Jag skulle ju inte hamna här, i känslan av att inte bli färdig, vara förberedd nog, allting på plats. Länge trodde jag ju att allt var lugnt. För lugnt, visade det sig, och jag hade återigen glömt att prioritera, visualisera tillräckligt lång tid i förväg. Och saker kommer emellan, som har klätt sig i en…
Read more
Promenerar hem i mörkret efter en lång arbetsdag. Ser rådjuren som skuggor som hoppar fram över åkern, säkert skrämd av mina steg. När jag kommit till brevlådan och vänder mig om ser jag att norrskenet följt mig upp över kullen. De säger att här, där mitt hus ligger, var det förut en ö. I natt…
Read more
Vad händer sen? Jag lämnar Simone och hennes barn, tar ett kliv tillbaka i korridoren och stänger dörren försiktigt. Jag kommer att återvända. Jag går baklänges, korridoren här är smal och blir smalare, jag tar ett steg och ett till, jag snubblar och faller handlöst, med ryggen före. Landar på en tjock madrass klädd i…
Read more