Det gröna rummet är stängt. Jag befinner mig i korridoren utanför, det är som att jag glömt bort hur man gör för att öppna dörren. Bakom andra dörrar ekar skratt, stolskrap, andäktiga tystnader. Korridoren har bara ett svagt ledljus vid golvet, in case of emergency. Huvudet dunkar. Jag stannar här, i korridoren. Ibland måste man…
Read more
Glömde. Flera saker igår. Tänker vara snäll, med mitt sjuka sinne, det vill säga utmattade på grund av sjukdom. Mitt uttmattade sinne. Jag är på bättringsvägen nu, och snart även på väg. På väg mot Umeå och det vackraste sammanhanget jag känner till: Littfest. En hel långhelg får jag flanera och frottera bland likasinnade bokmalar,…
Read more
Grönskimrande. Ett ord att börja med, ett ord som är mer än ingenting. Griper tag i detta ”mer än ingenting”. Grönsaker. Ögon, smaragd, hav, satäng. Öppna upp en fåra i mig och fyll mig med grönska. Jag behöver klorofyll.
Read more
Matthet som något klingande porlande stickande, som sockerdricka under huden. Bokstavligen. Blicken eller huvudet eller uppfattningen några millisekunder för långsam. Hjärtat några slag offbeat. Hettan börjar lägga sig men sjukdomskänslan är starkare. Jag är svagare. Testet visar negativt, men jag vet inte om det spelar så stor roll. Har jag svalt en nyvaken humla som…
Read more
Parosmi är ett ord jag olyckligen har lärt mig idag, manifesterat i den fruktansvärda smakutbytet ättika – smörsyra, eller ”covid” som den kallas i kretsarna. Eller kräks/rutten/kemisk i ett annat försök att beskriva den. Kreativiteten är låg just nu, men jag har suttit i solen och hört fåglar kvittra och det måste vara värt något.
Read more
Nej jag ska ju inte glömma igen. Dagen som ett töcken. Det gör ont att sova. När jag vaknar har det febernedsättande tagit slut och allt gör ont. Är det corona har jag en anomali, jag tycker jag känner smaker starkare än vanligt. Jag läser, lyssnar och läser. Varvar böcker om gruppvåldtäkter och nedstigningar i…
Read more
Hur kroppen värker och spränger som om den försöker komma ut ur dess köttsliga ramar, huvudet tungt som betong. Missade för första gången att skriva igår och skyller på febern, desorienteringen och tröttheten. Men jag fotade denna bild ur ett ögonblicks skugga, i tanken om att skriva och kanske kan det få gälla som om…
Read more
Öm kropp (ja, det känns i vänster skinka och höger underarm då man bowlat) huvudet fyllt av berättelser och bilder och ord (och kommer bara att bli mer) genom förberedelser för litteraturfestivalen som är årets höjdpunkt. Genom böcker har jag idag varit i Argentina, Italien, Finland, i skogen och på bondgårdar, i mitt eget barndoms…
Read more
Simone ligger i sängen och gråter. Det sticker till i hennes ögonvrår och ögonen fylls. Då och då stryker hon undan vätskan, som ändå ibland hinner välla över och rinna ned i öronen. Inget hulkande eller kvidande, bara ihopvridet ansikte, ihopknipna ögon och vätskan som tränger ut. Fuktigheten på örngottet när hon slutligen somnar. I…
Read more
(bortklippt affekterat referat till frånvaron av kvinnokampskänsla) Jag skulle hellre vara en katt. En enstörig jävel som inte behöver lyssna på folks tjafs eller skapa nåt eget av den varan. Dra ut på rövarstråt när jag känner för det och bara låta mig klappas av de snälla. Plus: övningskörning, yoga och rökta räkor Minus: verkligheten…
Read more