Jag smälter in i mörkret, in i väggen. Smälter in i tapetens mönster. Jag ser först nu att de gröna väggarna är medaljongmönstrad sammetstapet i mörkgrön, skogsgrön, tallbarsgrön. Jag vill smyga ut i skogarna, leva i den gröna färgen. Kroppen löses upp, som terpentin, tillför färgen en aning mättnad, en dutt pastell, min grisskära hudfärg….
Read more
Simone tittar avmätt på mig. Vad är det jag vill? Hon ser mig över sin egen axel i spegeln, hon är en kvinna avmålad i spegeln, det är jag med. Hon rycker på axlarna, som för att skaka mig av sig, ignorerar mig, stirrar in i sin egen blick. Böjer sig fram, petar på en…
Read more
Det växer svanar på åkernöver natten har deträngt upp ur jordenfullvuxna blommor på vissenåkeräng i trädaDe lyfter sina vingarnär tiden är mogenmed magar fyllda avsollängtan och vetelämnar de markenoch flygersvish svoshöver de förvånaderådjurens ryggar
Read more
Jag vet inte. Måste man alltid veta? Just nu känns det bra att minnas din hud och dina armar, att det finns ett samtal som fortfarande pågår. Jag kan nöja mig med det. Inte reda ut eller planera, bara låta pågå. Ett mellanrum som inte kräver, kväver.
Read more
Att minnas: mannen på Kramfors station med den största (och svartaste) mustaschen jag någonsin sett, som satt och läste en väderbiten pocketupplaga av ”To let” av John Galsworthy, högt för sig själv och som jag inte vågade smygfota, av respekt (fast det ångrar jag).
Read more
Fåglarna är tillbaka, svanar och kanadagäss och tranor. I morse såg jag både gäss och rådjur, jag lessnar inte. Grusvägen är lurig. Blankis, sankis, lera och små bäckar som bildar egna fåror. Det är tungt och går långsamt men jag tar mig åtminstone ut. Hostar fortfarande, så jag storknar, gråter och ja, ibland, kräks. Det…
Read more
Hon sa något om nya perspektivatt det inte handlar ommer kunskap utan omhur vi ser på det vi redan vetJag tänker att det kanhandla omdig och mig ochvår sanningom vi nu har en sanningNågon annanstans läser jag om bildenav sanningen som en stor spegelsom gått i krasAtt var och en har en skärva som de…
Read more
Och vem är han då, om jag behöver uppfinna honom? Vem behöver han vara? Vad kan jag behålla av hans kostym, vilken ande ska jag låta honom förkroppsliga? Jag klarar inte att göra honom för enkel. Jag klarar inte svart och vitt. Men jag vet att jag behöver skissa honom med färre penseldrag, och vad…
Read more
Himmel och pannkaka. Lock för öronen och ögon som inte tycks vänjas vid solen, men jag sitter i den ändå, tacksam. Alla människor surrar runt inuti mitt huvud. Alla tankar. Känslor, de gemsamma och de ensamma. Jag tänker på ordet solitär. Jag tänker på vad jag skulle behöva göra med mitt manus, och bävar lite….
Read more
Nej men jag orkar ju faktiskt inte men jag har både känt mig oerhört ensam och haft många fina samtal och svajat lite till musik och blivit tipsy och nu ska jag faktiskt sova. Allt det jag fyllt på med dessa dagar kommer en dag att kunna formuleras.
Read more