Andetag. Ni är vinden. Blunda och andas, högt, skruva upp volymen. Och ja, när jag andades, högt, och föreställde mig vinden i en tät granskog, då blev Frostmofjället mer levandes och riktigt. Allt hör samman. Fridas[1] berättande, drypande av kärlek. För mycket, men det gör inte heller någonting, jag kan välja delar. Vi kan alltid…
Read moreprocessen 007
Stannar upp. Mitt eget perspektiv, ja? Glömmer det. Ser arbetsuppgifter hopa sig, istället. Allt jag kan gå in i och oroas för. Jag börjar lära mig att lägga åt sidan. ”Det löser sig”. Ofta gör det det. Länge var det jag som löste allt. Men jag måste inte, eller hur? Jag har kommit till den…
Read moreprocessen 006
(en slags nystart) Jag blev frustrerad innan jag gick. Irriterad på honom. För att? För att han inte vaknade, för att han var negativ. För att jag var ensam. För att jag blir rädd av hans negativitet, för att den började redan igår. Less bara. En irritation. Egentligen skulle jag mått bättre av att inte…
Read more
processen 005
Ju mer jag läser i Wera von Essens ”dagbok” desto mer irriterad blir jag, och får mindre lust att skriva själv. Den är, precis som hon skriver själv, inte värd att ges ut. Så varför är den det, och varför läser jag? Jag tänkte att det kanske skulle bli en vändning, att antingen Daimebreven skulle…
Read moreprocessen 004
Molnigt. Skrivarväder. Är det för soligt kan jag aldrig skriva. Idag har jag bestämt mig för att arbeta med Farfarsorden. Med mina intervjuer av farfar, nittio år gammal, om hans barndom, om hans liv. Jag vet inte ännu vad jag ska göra med berättelserna. I första hand transkribera dem, bevara dem som hans berättelser, förstås,…
Read moreprocessen 003
Att befinna sig på en annan plats visar sig vara nästan nödvändigt, för perspektivets skull. Den här platsen, en stuga på en ö vid en vik i havet med träd, fåglar, berg och hav, solnedgångar, den är alltid lika näringsrik. Jag är här på lånad tid, på ett sätt, eftersom stugan inte är min utan…
Read moreprocessen 002
Gå in i en ny roll. Jag inser att jag måste byta plats om det ska gå. Att gå från fåtöljen där jag suttit och jobbat, till skrivbordet och se ut genom fönstren. Fönstren. Min livlina och den största anledningen till att jag valde den här platsen till min ateljé. Nu ska de snart renovera…
Read moreprocessen 001
180531 tdlr: jag skriver om att skriva och om mina tankar, stream of consciousness style. (and it really is too long to read, någonstans är det poängen) Teoretiskt sett är det här fel. Jag sitter i det tysta rummet på stadsbiblioteket, här får man inte ha med skärmar. Men jag har inte med mig…
Read morealla mina namn
Alla mina namn är namnet på min egen autofiktionella roman. I morse vaknade jag med den klara tanken att ja, jag ska ge ut den, själv, eftersom förlagen inte vill. Jag vill, och det räcker. Den har legat i två år nu efter färdigställandet, och jag petar i texten då jag läser, förtydligar och lägger…
Read moreI AM ART
Idag har konsten och poesin funnit sin väg in i mig. Det kanske räcker att säga så. Jag menar det bokstavligen. Detta var en minnesanteckning.
Read more