För mätt och för trött. Tung. Ute stormar det igen, och jag funderar över mättnaden. Den dagliga skedmatningen av bitar av mitt, ja – inre, nog för att göra vem som helst utled. Läs inte, vill jag säga, men vet att även det utropet riskerar ge utlopp för omsorg. Jag vill säga att jag inte…
Read more
Att sitta framför den blanka sidan. Att beskriva hur man sitter framför den blanka sidan, för att ta sig igenom och ifrån den blanka sidan. Att läsa sig igenom den blanka sidan, fylla den med krumelurer som inte betyder något eller betyder något på ett språk du inte ännu lärt dig, som du skriver syntaxen…
Read more
I träden fåglarna, tallbitare vet jag nu, de kom hit idag igen. Jag läser poesi för dem eller för ingen, för mig själv, och har en längtan till ett annat slags hem. En drömsk önskan, jag vet att det faller, vittrar sönder. Amaryllisen fortsätter att kämpa sig fram, jag andas på den, viljar den in…
Read more
Gör inte magmuskelyoga på nymätt mage. Andra saker jag observerat idag: – en svärm av vad som såg ut att vara någon form av trastar, som kalasade på resterna av rönnbären– en väldigt röd liten fågel, med kikare genom fönsterglas, möjligen en domherre men kändes slankare och rödare– att jag inte hört korna på länge…
Read more
Det kanske tar slut (saker tar alltid slut, även med kärlek har jag vetat detta och inte vetat detta). Det kanske blir upprepningar (använt korrekt är upprepningen ett effektivt skrivhjälpmedel, Ursula K Le Guin* skriver om det, alla skriver om det, men hon skriver om den falska regeln att man inte får upprepa samma ord…
Read more
Det är som att jag först nu börjar känna att tiden är min. Den är lätt att spilla ändå, jag spiller den främst genom läsning, ett sanktionerat spillande. Den har fortfarande sina nycker och kan röra sig ryckigt och oförutsägbart. Men förut; den rann mig ur händerna eller föll aldrig ens som vatten i mina…
Read more
Jag börjar där jag är. Is. Regn. Ett djupare mörker och vind här utanför. Författarinnan har läst mitt manus och säger att det är jävligt bra. Jag ska fortsätta skriva. Del ett, del två, check. Hon säger saker om det jag försöker göra som jag tror att jag kanske inte ens själv uttalat kan se….
Read more
Någon sa att jag visar mig förskräckligt öppen i detta poetiska projekt. Det är sant och inte sant. Jag har alltid dragits till att öppna mig, och jag kan inte alltid förklara varför. På ett sätt är det också ett skylande genom ord. Ett skylande och ett skyltande. Med det menar jag att när jag…
Read more
Det är en flock med kråkor. Jag tänker på hur när jag mår bra, att jag ser saker då. Himlar som är fina, fåglar i trädet, mönster i något som kanske snarare kallas fult. Jag har alltid dragits till det fula och trasiga, till det som inte är nåt, egentligen. Rester, lämningar, förfall. Hur jag…
Read more
In i dimman, till sammanhanget igen, till människor och uppgifter och tänkande och produktivitet. Jag går i dimman i mörkret i gryningen i minus sjutton och befinner mig samtidigt i Tanzanias inland, bland män som får variga sår av myggbett men drömmer om Zanzibar, och muslimer som hånar de inföddas religion*. Jag vet inte vad…
Read more