jag är inte mer än bara människa

note to future self:

en irriterande person på ett tåg, kan vara en överarbetad, icke ont menande virrhöna, tillfälligt sinnesförvirrad bara, i behov av lite medmänsklighet.

som du själv tex, natten mellan tjugoförsta och tjugoandra september, då du råkade sno en annan persons bäddplats på tåget, för det första, och sedan, när du gick upp för att kissa, råkade gräva ned naglarna i sagda persons lår för att åter ta dig upp på sagda, tjuvade plats. och kanske skrek du i sömnen, för det drömde du att du gjorde, en sån där realistisk dröm som kanske var verklighet, du hörde liksom musik i drömmen eller verkligheten som du inte stod ut med och skrek rakt ut och sa förlåt strax efter och somnade om igen, men kanske alltså, att det faktiskt hände på riktigt. och så svettades du också, så att det stack i dina egna näsborrar. nej i natt var du ingen trevlig person att resa med, det ska gudarna veta. och inte för att du menade något illa, nej. du bara råkade vara överarbetad, hjärnan slutkörd, några centimeter från väggen. men inte än, inte än har du brakat in i den i alla fall. andas och ta djupa andetag och säg förlåt till alla vars tår du råkar trampa på, eller lår du kör naglarna ned i då, eller vars platser du snor. förlåt, det var inte meningen, och hädanefter lovar jag att vara en medkännande medmänniska för alla klumpiga, konstiga människor jag möter, typ överallt. jag svär.