Inne i tavlan står dörren på glänt. Simone har lämnat den öppen, som om hon bjuder oss att komma längre in, till områden av tavlan som vi inte rättmätigen har tillgång till. Vi rör oss mot glipan, blickar in i mörkret på andra sidan. Skuggorna bor därinne, och det är dit hon har dragit sig tillbaka. Vi står på tröskeln. Vi vågar oss inte längre in. Vi stannar i rummet och känner på dess gröna tystnad. Här finns ännu en värme som dröjer kvar. Vi stannar här. Sätter oss försiktigt på sängkanten allra längst ut. Var är du, Simone? Kommer du tillbaka?