Handlingen i korthet: en fråga om ofrivillig graviditet versus ofrivillig barnlöshet, med historier som korsar varandra. En berättelse om fattiga versus rika i Bologna.
Med risk för att resten av texten kan innehålla spoilers, läs inte om ni vill att den ska fortsätta vara spännande.
Två huvudhistorier, som korsar varandra genom olika beröringspunkter, genom hur människorna i dem känner varandra, men utan att helt smälta samman. Det ena perspektivet den unga modern, gravid vid sjutton års ålder, ska hon behålla barnet eller adoptera bort det? Det andra det ofrivilligt barnlösa paret, som misslyckas med IVF och allt vad det heter, ska de till slut bli godkända som adoptivföräldrar? Hur deras respektive relationer påverkas och slits på grund av detta. Spänningsfältet däremellan, där man läser den ena historien mot den andra, väger och överväger, lever sig in i – och är det så att deras historier är två sidor av samma mynt? Jag kan känna att det var skönt att det inte var det, det hade gjort det lite för sockersött och välordnat på något sätt.
Jag saknar abortperspektivet. Det tas in sent, och viftas egentligen bort på en gång. Jag tänker att det beror på Italiens syn på abort. Jag blir förbannad på Marilisas roll, hon som direkt på en gång förklarar att ”barnet finns”, att det förnimmer, drömmer och minns livet i livmodern. Den delen av storyn blir jag överlag arg på, romantiserandet av fostret. Det är knappast att ge det sjuttonåriga barnet ett alternativ, att lägga fram det så.
Jag har förvisso också svårt att knyta an till berättelsen eftersom jag är frivilligt barnlös och aldrig velat bli förälder. För någon som har de känslorna och/eller är förälder och/eller har genomgått en graviditet, är berättelsen förmodligen starkare.
Det är också en del saker som är lite FÖR eländespåstaplade. Alla avgörande händelser sker mitt i en fruktansvärd katastrof i egen rätt. När Adele ska tala om för Manuel att hon är gravid, gör han slut med henne innan hon hunnit säga något. Hennes förlossning sätter igång mitt under att hennes pappa dykt upp och skäller ut henne och kallar henne hora. När Manuel blir avvisad, på goda grunder, går han ut och dödar sin pappa. Det var fler saker också, jo – när Dora och Fabio har världens gigantiska göraslutbråk, få de samtalet om att de blivit godkända som adoptivföräldrar. Lite too much, helt enkelt, överdrifter som inte stärker historien utan gör den mindre gripande, mer sensationell.
Perspektiven växlar, skiftar, både mellan karaktärerna och mellan tidsperioder. Det gör det rätt hackigt, och ibland får jag inte ihop det, vilket gör att jag lämnas ganska oberörd genom delar av berättelsen. Jag störde mig också på att man kontinuerligt först på ungefär andra sidan in i kapitlet, får reda på vems perspektiv man läser. Det gör att hela första delen av det kapitlet, har jag ingen förankring i det jag läser, och läser det med en större distans.
Det är också väl många karaktärer, bifigurer, som inte får någon större förankring. Maria Elena, Selena, Claudia, pappan osv. De finns, de känns viktiga, men får aldrig sina historier helt och full. Det ger en känsla av att det är too crowded, kanske hade berättelsen mått bättre av att skala ned, fokusera? De andra perspektiven hade kunnat skrivas hela egna böcker om, för de känns som sagt som fullt utvecklade berättelser de också, men när man bara snuddar vid dem lämnas jag med en känsla av ofullbordan, och samtidigt blir jag splittrad från bokens huvudspår.
En annan sak jag störde mig lite på, var att det var väl mycket Dostojevskijläsande utan att jag riktigt upplever att det har någon förankring eller betydelse för berättelsen. Alla läser Dostojevskij, men varför? Det blir mest lite otrovärdigt, som en rolig grej, briljera lite?
Det sagt var det en lättläst, engagerande historia, en god berättelse.
Recensionsexemplar från Natur & Kultur, tack för boken!
Titel: Där livet är fullkomligt
Originaltitel: Da dove la vita è perfetta
Författare: Silvia Avallone
Originalspråk: Italienska
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2019
Köp boken på din lokala bokhandel, tex på Bokcafé Pilgatan i Umeå >>