Hade han talat med någon annan skulle han varken ha tillåtit sig att skrika eller att lyfta händerna. Framför henne, var allra gränser upphävda, alla regler. Han gick till sin djupaste förnedring, sin uslaste uselhet, krälade i stoftet. Det bekom henne aldrig, och antagligen var det just detta han sökte uppnå – att bekomma henne. Hennes blick, stadigt alltid fäst någon annanstans, som om hon uthärdade honom men inte heller av godhet, om det varit av godhet hade han kunnat blidkas, men det var någonting annat. Det oändliga tålamodet. Hennes liv utspelade sig någon annanstans. Även det avundandes han henne. Han såg i hennes mörka ögon ett skådespel utspela sig, eldskenet som fladdrade – en spegling av brasan i den öppna spisen eller en faktisk öppning in i en annan dimension? Han ryste till. Helvetet, i så fall, muttrade han och sänkte sina armar. Hon sa: är du färdig nu. Hon sa: nå gå då. Hon drog ned kjolen, masade sig fram en aning för att kunna sätta sig upp. Hon lutade kinden mot hans nakna bröst, det var kallt, insjunket. Jag hör hur det rör sig därinne, sa hon. Ja, svarade han, vanmäktigt, och strök henne ömt över håret.
Flödesskrivning utifrån tumvers från Pornografi av Witold Gombrowicz