Nej jag ska ju inte glömma igen. Dagen som ett töcken. Det gör ont att sova. När jag vaknar har det febernedsättande tagit slut och allt gör ont. Är det corona har jag en anomali, jag tycker jag känner smaker starkare än vanligt. Jag läser, lyssnar och läser. Varvar böcker om gruppvåldtäkter och nedstigningar i helvetet med en animerad film om en katt. Det är så jag gör världen hanterbar. Tror jag. Jag hoppas verkligen att den här febern ger upp snart. Inte för att så mycket skulle vara annorlunda, förutom känslan i kroppen och att jag skulle orka laga vettig mat. Jag menar läsa skulle jag göra ändå. Nu är klockan snart nio. Hög tid att sova. Hoppas bara att jag får sova längre än till tre i natt.