Hur kroppen värker och spränger som om den försöker komma ut ur dess köttsliga ramar, huvudet tungt som betong. Missade för första gången att skriva igår och skyller på febern, desorienteringen och tröttheten. Men jag fotade denna bild ur ett ögonblicks skugga, i tanken om att skriva och kanske kan det få gälla som om jag inte brutit mitt flöde, mitt löfte. Det är tanken som räknas?
Drömt konstiga saker som jag helst inte vill minnas och hoppas hoppas hoppas att den här febern, intensiteten i sjukdomen, innebär att den är snabbt övergående, jag har planer, du vet, det här passar sig inte alls.