I helgen kände jag att jag överlevt vintern. Att det äntligen vänt och jag behöver inte hålla andan längre i väntan på ljuset. Jag kunde ställa mig på bron i nattlinne och med bara fötter och begrunda solljuset över snön, bländande vitt, och veta att jag klarar det nu, oavsett om det kommer mer snö. Jag vet att våren kommer, vågar tro på det. Jag pratade med min mamma om blommor jag vill plantera. Jag föreställer mig trädgården utan all bråte, i sommar ska den väck. Jag föreställer mig i hammocken jag ska köpa, vid utsikten mot dalen, och humlorna och flugorna och kossorna som betar. Den kommer, våren. Nu vet jag det.