Att också inte säga så mycket. Tystnad som en vila. I tystnaden föds längtan.
Jag lyckas skrämma min vän med ett väsande heeej, där hon står i köket och lagar mat och lyssnar på ett program om Carl Johan de Geer. Vi dricker hibiskusté. Halwa och rökta jordnötter till en sjungande Adam Driver. En katt som pratar och buffar och aldrig kan lägga sig ned ordentligt. Och hittar in i min ryggsäck var jag än ställer den. Ikväll sover jag på soffan och imorgon ska jag klippa mig och gå till tandläkaren, som en duktig vuxen.
Allting kan inte bli poesi. Men mycket.