Snäckorna från Barcelona, där jag nyss låtit fötterna sköljas över av höstvarma vågor, passade plötsligt in i måndagens litterära tema, även om snäckorna kanske ser annorlunda ut i den karibiska övärlden? Vi diskuterade en självbiografisk bok, där berättaren ibland är otydlig och svävande, inte helt pålitlig. Är det en biografi över hennes döda mor, eller en biografi över henne själv? Kanske bådadera. Ett starkt perspektiv och en stark berättelse, är det likafullt, om en kvinna som står på egna ben och inte knyter an till någon, har blivit kapad från och därför också fortsätter att kapa, alla band till andra. Hon älskar sig själv, skriver hon, och hon blir inte sårad, skriver hon, men bakom orden anar man också motsatsen, hur hon försöker skapa ett skal, en sköld.
Det blev dystra skrivövningar, då öppningsmeningen var ”Min mor dog i samma ögonblick som jag föddes” och som fick inleda deltagarnas egna berättelser. Prova gärna du också, och se vart din berättelse landar.
Till detta skrivcafé bakade jag en romindränkt sockerkaka, mangokakor med kokos, kaffekakor med hasselnötter och choklad, samt en bönröra på black eye beans. Recept kommer förhoppningsvis, denna vecka är tjock av uppdrag!