Finlandsfärjans dekadens. Hetsen vid buffén, och hur en del människor hunnit sluka allt vad de orkade innan jag ens hittat dit. Kön ringlade lång så jag tog ett glas läsk och väntade tills det värsta springet var över. Tog min tid. Skalade räkorna varsamt. Läste min bok i sorlets kompakta ljudmatta som inte kunde störa…
Read more
Så har jag gått från koja till slott, från vandrarhem i fyrbäddsrum med delat badrum till egen lägenhet på åttonde våningen med balkong. Från strand till stad. Kanske är det ett av elementen med att resa som jag tycker så mycket om, mest om? Jag vet inte. Jag tycks ha en förkärlek för det nästan…
Read more
Jag fick den härliga ”och du, väntar du smått?” idag, av en skallig man som ville köpa honung men istället fick hjälpa mig och Ulla med att starta hennes gamla veteran-volvo som jag skulle låna och som inte gick igång. Innan det var det lite roligt ändå, han hade träffat en bebis som hette Mina,…
Read more
Jag läser en älv, jag läser om en älv, jag läser om en kvinna som söker sin älv, rötterna i sin älv. Jannete Hentatis Älven är en personlig berättelse och samtidigt en blandning mellan biografi och fackprosa. Det egna sökandet efter en plats och en historia att förankra sig i, och om älvens betydelse både…
Read more
Jag läser bara böcker och vill egentligen skriva dem, jag vill leva och älska och skriva men istället läser jag, här i mitt hus med mina katter och snön som åter faller utanför, den lömska våren, som alltid fortsätter att vara lömsk och jag som alltid fortsätter att tro den. Det är något med mina…
Read more
lite är det som att jag har sovit och börjar vaknajag, den jag varit, jag är splittrad förståsnågra skärvor överlevde mendvalade sedan, gjorde sig i dvalanågra kom aldrig tillbakanågra vill jag inte ha, tackmen också bara att jag glömt att jag är en fri människainstängd i mitt eget huvudså många år, fortfarande förlamad, ja fortfarandefrån…
Read more
vill skriva men har ett motstånd, som vanligtblir också avbruten på grund av att word autokorrigerade min inledande gemen till versalså jag fick ägna eoner för att leta uppvar man stänger av deteoner –*man kan stanna upp i sitt flöde för mindrejag ser grå spökmaskar när jag tittar på en vit skärmde ska jag lära…
Read more
kanske är du ingen främlingdet är jagsom främliggör digsom skjuter dig ifrån migmen du sägerdu säger att du behövde förskjutningennär jag inte längre –men jag vet inte om vi kan tala om subjekt härom agensingenting du eller jag – men även den meningenkänns som en lögnvad är det jag inte längre –vad är det du…
Read more
jag kan inte skriva till dig men jag vill skriva till någontill ett annat du, det ursprungliga duet, det icke föränderligachimären således, det ord jag letade förgäves igårmen jag vill också att chimären ska hållas av någons hand, en företrädare, en representantjag vet inte vem duet är lika lite som jag vet vem du ärvem…
Read more